De där med kärlek..
Ta bort alla materiella attribut runt omkring honom, som coola bilen, kaxiga stilen och trendiga vännerna. Föreställ dig sedan honom och dig ensamma på en öde ö. Är det han som person som intresserar dig eller är det de saker som gör honom till den han är som du egentligen är ute efter?
Helt plötsligt spelar utseendet ingen roll alls längre. Du märker att du gillar honom lika mycket i utslitna mjukisbrallor som välstylad i märkesjeans. Eller är det kläderna som gör mannen?
Du märker att du inte längre stör dig på hans dåliga skämt utan ler lyckligt fast de är just dåliga. Eller är det egentligen så att du stör dig fast du inte vill erkänna det?
Du är helt dig själv, springer runt i mysbyxor utan bh och smink i hans närhet och kunde inte bry dig minder. Eller? Det är när du inte behöver spela eller hålla upp en fasad som dina äkta känslor avslöjas..
Han är sådär perfekt som du vill ha honom och alla de där egenskaperna som de letar efter hos en kille har han. Men ärligt talat, finns det där sköna magpirret och känslorna verkligen där?
När du är själv, känner du mer att du saknar någon än honom i synnerhet?Att bara längta efter att tokmysa med någon i soffan eller visa upp något snyggt vid din sida är inte riktigt samma sak som du faktiskt är galet kär!
Kan ni både prata och vara tysta med varandra utan att du känner att du måste hålla uppe en fasad av någonting som kanske inte finns där?Pinsamma tystnader är inte direkt spontan grund att bygga på..
Föreställ dig ute en fredagskväll tokpartandes med tjejgänget. Skulle du byta bort det mot en hemmakväll med honom?Är han som totalt bortglömd kanske han inte är kärleken i ditt liv trots allt, eller?
Är det känslan av att kunna kalla någon pojkvän eller visa upp något snyggt vid din sida som gör att du helst vill slippa vara själv?Ta reda på dina motiv och tänk på att även objektet i fråga har känslor...
Bygger du upp små drömbilder av framtiden där du pusslar in honom i det perfekta pusslet? Se upp så att verklgheten stämmer överens med drömmen och att du inte bara är kär i kärleken utan i föremålet som faktiskt står mitt framför dig!
-Blev en favorit i repris idag..
Är det så här när man är kär när man är liten,
hur blir det då när man blir kär när man blir stor
Jag har ju hört att varje flört är nött och sliten
och att med tiden bleks den rödaste amor
Klart man blev lite kär idag igen..
Helt plötsligt spelar utseendet ingen roll alls längre. Du märker att du gillar honom lika mycket i utslitna mjukisbrallor som välstylad i märkesjeans. Eller är det kläderna som gör mannen?
Du märker att du inte längre stör dig på hans dåliga skämt utan ler lyckligt fast de är just dåliga. Eller är det egentligen så att du stör dig fast du inte vill erkänna det?
Du är helt dig själv, springer runt i mysbyxor utan bh och smink i hans närhet och kunde inte bry dig minder. Eller? Det är när du inte behöver spela eller hålla upp en fasad som dina äkta känslor avslöjas..
Han är sådär perfekt som du vill ha honom och alla de där egenskaperna som de letar efter hos en kille har han. Men ärligt talat, finns det där sköna magpirret och känslorna verkligen där?
När du är själv, känner du mer att du saknar någon än honom i synnerhet?Att bara längta efter att tokmysa med någon i soffan eller visa upp något snyggt vid din sida är inte riktigt samma sak som du faktiskt är galet kär!
Kan ni både prata och vara tysta med varandra utan att du känner att du måste hålla uppe en fasad av någonting som kanske inte finns där?Pinsamma tystnader är inte direkt spontan grund att bygga på..
Föreställ dig ute en fredagskväll tokpartandes med tjejgänget. Skulle du byta bort det mot en hemmakväll med honom?Är han som totalt bortglömd kanske han inte är kärleken i ditt liv trots allt, eller?
Är det känslan av att kunna kalla någon pojkvän eller visa upp något snyggt vid din sida som gör att du helst vill slippa vara själv?Ta reda på dina motiv och tänk på att även objektet i fråga har känslor...
Bygger du upp små drömbilder av framtiden där du pusslar in honom i det perfekta pusslet? Se upp så att verklgheten stämmer överens med drömmen och att du inte bara är kär i kärleken utan i föremålet som faktiskt står mitt framför dig!
-Blev en favorit i repris idag..
Är det så här när man är kär när man är liten,
hur blir det då när man blir kär när man blir stor
Jag har ju hört att varje flört är nött och sliten
och att med tiden bleks den rödaste amor
Klart man blev lite kär idag igen..
/Åsa- Why be alone, when we can be together baby?!-
Kommentarer
Trackback